Jag har bott på Skjoldhöj-kollegiet i lite mer än tre veckor nu. I helgen var jag och köpte galgar på Bilka, tjugo stycken för 49,90. Trägalgar. Var tvungen att prova min nya kamera också. Den andra blev ju som bekant stulen i Granada. Också utsikten från mitt fönster.

Simhallen som försvann

I dag slutade vi en halvtimme tidigare. Tur var det för jag orkade inte lyssna på diskussionerna om vad som kan anses vara en expert-källa och vad som är mer fokuserat på ett fall eller någon som har intresse av att synas och höras i medierna. I alla fall fick jag för mig att jag skulle försöka hitta simhallen i Brabrand. Jag vet att jag har cyklat förbi den en gång och sedan dess har jag varit på väg dit flera gånger, men alltid lyckats komma på någon ursäkt till varför jag inte behöver röra på mig just i dag.

Först blev det i alla fall en runda inom Bazaar, köpte clementiner och grapefrukt, och med cykelkorgen fullastad susade jag nerför backen längs 5:ans busslinje. Någon simhall hittade jag inte. Nu hittar jag inte den på nätet heller. "Sökningen gav inget resultat, kontrollera så att du har stavat alla namnen rätt" uppmanar de gule sider.

Det blir Matilde och research inför Baltikum istället. Och tvätt ikväll.

Intet nytt

Ja, jag har tråkigt. Och det här är inte speciellt produktivt. Skulle kanske ta tag i de där middagsplanerna ändå.

Fortfarande...

ingen artikel. Och röran i mitt halvpåbörjade word-dokument är fullständigt oanvändbar. Det är fantastiskt hur oproduktiv man kan vara.

Ah mon dieu! Nu trillade världen ner igen. Lite mer tejp över Sydpolen så ska den förhoppningsvis stanna uppe.

Ångest

När man skriver utrikespolitiskanalysartikel av USA:s förhållande med Kuba, efter Fidel Castro´s fall har man ibland inte tid att äta. Ångest kallas stadiet som jag befinner mig i efter att ha legat på sängen i en halvtimme, och innan dess vankat fram och tillbaka i mitt rum. Om jag någonsin blir färdig med den här artikeln ska jag unna mig en tur runt Skjoldhöj-kollegiet. Men först ska jag försöka bota min ångest.